Får jag inte ha ett eget liv?

Jag har ju boendestöd (bs) och det är jätte bra. Jag har det sex dar i veckan och oftast funkar det hyfsat bra. Men som idag då jag skulle ha dom kl 11 så fick jag ett sms där det stog att de kommer till mig kl 14, ingen fråga om det går bra för mig eller nåt utan bara ett konstaterande och jag har kanske fikabesök då, det är inte helt säkert om han kommer eller inte. Men jag sa till han att jag hade bs mellan 11-12 och var ledig på eftermiddagen.
 
Detta har hänt förut och jag känner att de tar inte hänsyn till att jag faktiskt har ett liv utöver boendestöd också. Jag har inte fått svar på smset där jag skrev att jag ev var upptagen, så nu får jag vänta och se när de kommer helt enkelt. Det gör mig lite frustrerad och lite ledsen.
 
Jag kan förstå att de ibland måste göra ändringar i sitt schema för att få det att gå ihop. Men jag hade blivit så glad om det ist hade skrivit att - går det bra om vi kommer till dig kl 14 idag ist för kl 11? Då hade jag inte känt att de tar mig för givet på samma sätt.
 
 

Statusuppdatering

Ursäkta för dålig uppdatering här, men har som inte riktigt vetat vad jag skulle skriva om. I övermorgon ska vi ha mötet ang sol boendet och det är jag lite nervös inför, tänk om jag får avslag, då blir det jobbigt.
 
Har haft det ganska jobbigt med röster och en vanföreställning att jag ska brinna upp, innefrån, vilket har gett mig jätte mycket ångest och jag känner att vården inte alls kan bemöta den tanken eller övertygelsen jag har. De säger att det inte kan hända och att det inte finns vetenskapliga bevis för att det kan hända. Det är mycket som saknar vetenskapliga bevis, tex elallergi, gud, ja jag skulle kunna rabbla upp en massa saker. Men ni förstår vad jag menar.
 
Inatt kunde jag inte sova för jag hörde en massa konstiga saker, bla en som pratade i vardagrummet, så ringde upp psyk och med dom i luren kunde jag kolla så att det inte var nån där och det var det ju så klart inte. Men det är riktigt jobbigt när mycket av sånna här konstiga saker börjar komma tillbaka. Det var ett bra tag sedan nu. Men jag har ju haft en ca två månader lång depression av nåt slag och det är inte ovanligt att jag får vanföreställningar efter en depression. Men enligt läkarna så är det åter igen borderline som är min huvuddiagnos då jag självskadade så mycket i januari.
 
Jag blir bara förvirrad av alla läkare som tycker olika och de sätter sina diagnoser och sätter in de läkemedel som de tycker är bra osv. Så vid den senaste inläggningen sa jag att min ordinarie läkare för sköta medicineringen, så det gjordes ingen ändring då. Efter inläggningen i januari så bestämdes det att vi skulle höja den antipsykotiska medicinen i min apodos, men den kom inte med förra gången, så jag hoppas att den är med den här gången då jag hämtar ny rulle på fredag, ska bli spännande.
 
Hur har ni det?

SOL boende

Det funkar inte längre för mig att bo som jag gör, så min kp från psyk har kommit med idén att vi ska ansöka om ett SOL boende för mig, det är ett typ av boende där man har en helt egen lägenhet som man sköter helt själv, men det finns personal att tillgå dygnet runt i huset.
 
Jag tror att det skulle vara jätte bra. Min läkare skulle också skriva ett intyg till biståndshandläggaren  vilket kanske gör att jag prioriteras lite högre så att kanske går lite fortare.
 
Jag har massa tankar kring detta, mest positiva men sen känns det också hemskt att jag är så pass sjuk att jag inte kan bo i vanligt boende utan att jag behöver mer hjälp än dagligt boendestöd som jag har nu.
 
Detta är nåt som kanske skulle gjorts för flera år sedan egenltigen, men det är lätt att vara efterklok. Man har ju gått och trott att det ska bli bättre.
 
Nu är det bara att vänta på mötet med biståndshandläggaren, sen vänta och se om jag blir godkänd att få flytta till ett sånt boende och sen vänta på att jag får en lght, har ingen aning om hur lång tid det kan ta. Är ju en sån som tycker att det är ganska jobbigt att vänta...