Sportkommentatorer

Igår kväll kollade jag på en fotbollsmatch och sen dess har jag haft dessa kommentatorer i huvudet. Men inte att jag hör det som de kommenterade igår om fotbollsmatchen utan de kommenterar mig. De säger bland annat att jag är en jävla fosil, dvs gammal och tråkig. Riktigt störande är det.
 
Som tur är har jag fått Zyprexa att ta vid behov nu och det tar nästan helt bort rösterna, skulle behöva en lite starkare dos, men läkaren vill inte det då jag redan står på två andra neuroleptika, men som jag inte kommit upp i dos i tillräckligt ännu för att de ska ta bort rösterna. Så Zyprexan ska väl vara tillfällig är det tänkt.

Kommit igång med motionen

Jag känner mig just nu väldigt nöjd efter att jag precis kommit in efter att jag gått en 50 minuter lång stavgångspromenad. För att vara mig så är det väldigt bra. Inte så längesedan jag kämpade med att gå en kvart, eller ens komma ut utanför dörren med soporna.
 
Nu har jag ökat mitt mål till minst 30 minuter 5 dagar i veckan, men som det ser ut just nu så går jag minst 40 minuter om dagen och det går bra. Jag har lite mer värk, men den är ändå hanterbar.
 
Dock är det grymt jobbigt med alla skolungdomar som är ute och orienterar där jag går, för dom skrattar och pratar en massa som jag inte riktigt hör och då tror jag ju genast att det är mig de pratar om och skrattar åt. Typ -kolla in tjockisen som är ute och går med stavar som en gammal tant LOL. Det förgyller ju inte direkt promenaden som i övrigt är riktigt skön.
 
Men jag vet också att när min medicin börjar verka ordentligt så tänker jag inte så, då bryr jag mig inte om vad de skrattar om, och även om det skulle vara åt mig så bryr jag mig inte om det ändå, de är väl bra att de har nåt att skratta åt då brukar jag tänka.
 
Så det är spännande hur medicin faktisk kan få en att tänka annorlunda. Hade jag tänkte så av ren dålig självkänsla, då hjälper ju inte medicinen utan då behöver man jobba på sina tankar med tex terapi. Men jag har inte dålig självkänsla. Jag är bara extremt nojjig i perioder.

Göra sig fin för sin egen skull

Jag har egentligen inte sminkat mig på flera år. Lite mascara vid väldigt speciella tillfällen, men har börjat sminka mig lite oftare nu på senare tid, har till och med använt ögonskugga och läppglans.
 
Så jag gjorde mig en liten beställning på lyko och köpte en ny mascara och två mörka läppstift då de flesta jag har är ljusa och jag tycker det är snyggt med mörka läppar.
 
Man mår ju faktisk lite bättre när man får göra sig lite fin för sig själv. Jag skulle aldrig sminka mig för någon annan. Jag har gått på dejt osminkad för att jag inte velat sminka mig då. Nu kan jag sminka mig fast jag inte ska göra mer än ta en promenad under dagen.
 
Har även börjat ta hand om mina naglar. Jag som varit en nagelbitare större delen utav livet har slutat med det och sparat ut dem i en lagom längd, inte för långa. Och så målar jag dom ibland. Det gör mycket för humöret.