Då var dom tillbaka

Rösterna, surret, tankarna som inte är mina som tycker att jag ska skada mig själv på olika sätt. Det är så svårt att stå emot, det blir som att de befaller mig och gör jag inte som dom säger då blir allt värre.
 
Det räcker tydligen inte att ha ångest som förlamar mig och isolerar mig till mitt hem.
 
Nojan är tillbaka till viss del också. Var super rädd för att nån skulle hugga mig i ryggen med en kniv igår när jag gick till affären, så när jag väl kom hem och fick låsa min dörr så pustade jag ut men var nära till tårar på grund av den stor anspänningen och rädslan.
 
Medicinen behöver höjas, jag äter för låg dos än så länge, det vet jag. Men jag har varit glad att jag var utan dessa symtom i några veckor iaf.
#1 - - Evahle - en blogg om psykisk hälsa:

Skönt att du varit utan symtom ett tag iaf <3