Tvångstankar

Tvångstankar har alla, mer eller mindre. Ett problem blir det om man mår väldigt dåligt på grund av tankarna eller om det blir ett beteende, OCD.
 
Jag har periodvis en massa tvångstankar som jag mår riktigt dåligt över, men jag försöker se dom som endast tankar och inget som jag kommer göra. Det kan handla bla om att jag ska äta maskindiskmedel eller kasta en kniv på katten och en massa där emellan. Inget utav det skulle jag (förhoppningsvis) göra, men då tankarna ger mig en massa ångest och dåligt mående så tillhör det gruppen tvångssyndrom (OCD).
 
Idag har jag pratat en massa om mina tvångstankar och hur jag ska försöka normalisera dom och se dom som bara tankar. De har inget att göra med hur jag är som person eller att dom skulle gör mig farlig för mig själv eller andra.
 
Alla som man pratar med om tvångstankar säger att de också har det, till och från och kanske inte i lika stor utsträckning och att de inte mår dåligt utav tankarna utan de kan skratta åt dom och konstatera att de dök upp igen.
 
Men tvångstankar är något som man sällan pratar om med sina vänner och familj då man själv anser dom som konstiga och udda tankar och tror att ingen annan också tänker på det viset.
 
Det är viktigt att börja prata om dom för att kunna normalisera dom.
 
 
#1 - - Sofia Kihlström:

Har också en massa tvångstankar som inte sällan blir till tvångshandlingar (har tvångsmässigt personlighetssyndrom). De begränsar en så otroligt mycket och som du skriver kan de vara svåra att prata om för att de känns konstiga och udda. Ofta är de rätt ologiska och någonstans kanske en vet det, men kan samtidigt ändå inte riktigt se det. Håller absolut med att det är viktigt att börja prata om det för att både öka kunskapen och minska tabun.