När hjärnan spinner iväg

Idag var jag ute på min nästan dagliga promenad. Jag hade gått ganska långt när jag kom på att jag hade inte mött en enda person. Brukar ju alltid möta folk efter gångvägen som antingen cyklar eller är ute med hunden. Genast så satte hjärnan igång med sina domedagstankar. Jag vet inte hur många olika sorters konstiga tankar jag han tänka innan jag faktisk mötte någon och då var jag nästan hemma igen. iof var det svin kallt ute men ändå.
 
Jag tänkte att jag hade inte kollat datorn innan jag gick ut så kanske det var nåt meddelande där om att det var nån giftig rök ute.
 
Sen alla dessa filmer man sett där nån går ensam efter en gata pga att det är nåt stort virusutbrott och alla ligger döda nånstans, så han jag också tänka.
 
Så dagens promenad var lite läskig må jag erkänna. Det var inte så att jag gick och njöt direkt, för jag hade ingen mössa och vantar på mig heller som jag skulle behövt.
 
När jag väl mötte en dam som kom på cykel så tänkte jag att ja, jag är iaf inte ensam om att vara ovetandes om det som pågår just nu, skönt.
 
Nu har jag kommit in och kan inte se några stora nyhetsrubriker om nåt som hänt, fast är alla döda så kan ju ingen raportera om det heller, eller......
 
Jag är iaf medveten om att jag tänker konstigt, men det är jäkligt jobbigt.