Gråtit över det jag förlorat

Även fast man kan tycka att vänner som förvinner när man blir sjuk inte är riktiga vänner så saknar jag dom ändå.
 
Idag har varit en sådan dag då jag tänkt på och gråtit över de bästa vännerna jag haft, som jag tappade kontakten med långt innan jag blev sjuk också. Den där bästa vännen i grundskolan som skolkade med mig och hjälpte mig och plugga och gjorde de helvetes åren levnadsbara.
Den där bästa vännen i gymnasiet som jag festade med varje helg och vi som bytte killar med varandra utan att bli osams om det.
Den där bästa vännen jag hittade på konfirmationslägret och behöll i många år efter det som har varit med i många roliga och knasiga minnen jag har.
 
Dom vännerna bor långt ifrån mig idag, lever ett vad jag vet friskt och ganska normalt livt med partner och arbete. Tänker dom på mig?
 
Sen dom vännerna man fick lite senare under universitetsstudierna och på arbeten de som försvann när jag blev sjuk och inte orkade leva det liv som jag levde förut. Dom som vill träffas om jag hör av mig men aldrig hör av sig själv och vill träffa mig.
 
Jag har träffat människor inom psykiatrin som jag trivts bra med, men som inte heller orkar upprätthålla en kontakt för de själva mår för dåligt.
Att alltid vara den som får ringa eller smsa och höra om nån vill ses för en fika är inte så bra för självförtroendet, jag känner mig ganska så oviktig för dom då. Fast jag kanske inte är det, det vet jag ju inte.
 
Arbetskamraterna hade sommarfest när jag hade blivit sjukskriven, den blev jag inte bjuden på utan såg bilder på fb. Det får mig också att känna mig oviktig.
 
Är jag oviktig? Eller är det en känsla jag har? Känslan blir ju iof ofta bekräftad av olika händelser. Det där med förnuft och känsla är inte alltid det lättaste.
#1 - - Evahle - en blogg om psykisk hälsa:

Den där känslan är så jobbig. De där människorna är ju inget att sakna, ändå gör man det. Kanske saknar man inte själva människorna utan gemenskapen man hade? Kanske är det känslan man saknar av att vara sedd och omtyckt? Kram <3