En typ av självskada *Kan vara triggande*

När man är som jag, att jag gärna tar en del för mycket medicin så är det bra att jag inte har så mycket hemma.
Jag har min apodos för två veckor och sen övriga mediciner som är utanför apodosen som tex vid behovs medicin och sånt som håller på att sättas in och justeras med doser så får jag det utportionerat för en vecka i taget.
 
Det funkar bra, hittills. Men ibland har jag lockande mycket mediciner hemma, om jag precis hämtat apodosen och fått mina mediciner för en hel vecka.
 
Då kan impulserna och suget att övedosera bli ganska stort, speciellt när jag mår dåligt. Mår jag bra har jag inte dom impulserna och då är det inte nåt problem att ha medicinerna hemma.
 
Men det är ändå bra att jag inte har hela förpackningar med 100 st tabletter i hemma utan dom förvaras på öppenvården och jag får det hem en gång i veckan.
 
Men jag överdoserar allt mer sällan så jag hoppas att det är ett beteende som håller på att gå över, då jag flera gånger gjort det utan att veta varför, då det har inte varit i sucid syfte utan mer i ångestlindrande syfte. Det är ett typ av självskadebeteende som jag verkligen skäms över.
Men jag har en sån bra öppenvårdskontakt så jag kan ringa när suget kommer och då få hjälp innan jag gör det, så bara jag ringer så kan jag oftas förhindra att det händer.
 
Jag har också bra stöd av boendestödet som jag också kan ringa då det känns som att impulserna är starka.
 
Att prata om självskadebeteende är viktigt tycker jag, som allt som har psykisk sjukdom att göra. Att överdosera ofta är väl kanske inte den vanligaste typen av självskada. Man skäms ofta så mycket så man vill inte prata om det. Därför skriver jag detta.
#1 - - Evahle - en blogg om psykisk hälsa:

Skönt att du har bra stöd i alla fall! <3