Ibland får kroppen utstå mycket

Senaste tiden har det varit lite mycket motgångar fysiskt med min kropp. Först lumbalpunktionen och antibiotikakuren mot stafylokocker, sen feber och en halsinfektion på det och har haft hemsk ischas värk som kan bero på lumbalpunktionen att det blivit nån blödning eller inflamation i nerverna där de stack i ryggen. Av antibotikakuren har jag fått svamp i munnen och jag har verkligen ingen ork alls, fortfarande feber varje dag. Så att bara gå till affären fram och tillbaka är en utamning.
 
Men ska jag jämför dessa krämpor med att må riktigt psykiskt dåligt så väljer jag detta. För psykisk mår jag konstigt nog riktigt bra fast det varit många motgångar. Och det känner jag att det stärker mig lite, att jag faller inte ner i det mörka hålet fast jag mår skit fysiskt.
 
Men sen kan det ju vara så att när jag mår som sämst psykiskt så mår jag ganska skapligt fysiskt ist, det är lite knepigt. Nån fler med både fysiksa och psykiska problem som upplevt detta?

Vårsolen

Vårsolen ger mig ångest, prestationsångest. Jag känner att jag måste göra en massa saker och ta till vara på de fina dagar vi får och inte bara sitta inne.
 
Idag har jag iof suttit ute med boendestödet och ätit en glass i ca 20 minuter, det räckte för mig.
 
Just nu är jag inte särkilt pigg heller, jag gjorde en lumbalpunktion igår och har påbörjat en antibiotika kur idag, så jag får ta det lugnt. Det är ingen annan som säger att jag måste göra massa saker.
 
Men alla som kommer, tex boendestödet så säger de alltid, åh så härligt det är nu med den värmande solen och snön tinar fort bort och jag känner bara usch kan det inte regna ist. Inte för att jag vill vara negativ, men jag känner ett annat inre lugn om det regnar eller snöar ute än som det är nu då det är klarblå himmel och strålande sol och flera plusgrader.
 
Och nu går vi ju åt en tid med mycket fint väder och värme. Jag önskar verkligen att jag kunde njuta utav det ist för att bara längta till hösten.

Beviljad!!

För fem veckor sedan hade vi ett möte med biståndshandläggaren om att jag ska få flytta till ett särskilt boende och jag gått och väntat och väntat och blivit säker på att jag skulle få avslag på ansökan. Men igår kom brevet att jag blev beviljad att få flytta till sk SOL boende.
 
Det är jätte bra och jag hoppas att jag har lite tur och slipper vänta i dom två åren som det finns risk att det tar, de håller ju på att bygga ganska mycket nytt.
 
Men det var inte bara glädje jag kände, jag kände mig ledsen också, att jag är så pass psykiskt sjuk att jag behöver bo på boende. Men tanken är väl att det ska få mig att må bättre och minska inläggningarna på psykiatrin.
 
Hoppas ni har en trevlig helg!